kjol

Jag är så glad att vi börjar få en spridning till vårt budskap. Det är helt fantastiskt! Den här veckan har vi tänkt att berätta mer om oss själva, vi som ingår i projektet vatten i garderoben.

Just därför tänkte jag i ärlighetens tecken berätta hur jag enbart valt det brännbara kärlet fram tills nu, har tänkt och tänker.

Jag heter Denize och är ifrån Östersund, jag har alltid älskat att befinna mig ute i naturen.  Naturen har alltid funnits där men jag har aldrig haft en tanke på att jag måste hjälpa till för att den ska finnas kvar. Självklart har jag inte bott under en sten, jag har hört att vi ska sortera våra sopor och att vår värld håller i princip på att gå under på grund av vårt konsumtionssamhälle. Men de har inte riktigt gått in hos mig, jag tror att jag har blivit mättad på hetsen kring miljö och göra rätt val.

Ni skulle ha sett när jag rensade inför min flytt till Gävle. Herre min ge vad jag skickade iväg prylar höger och vänster. Inte en tanke på att någon annan kanske behövde dessa grejer. Gå till biståndscontainer krävde för mycket av mig och ärligt talat? Vad gör det för skillnad?

Jag började på högskolan i Gävle för mer än ett år sedan och sakta men säker började saker och ting gå upp för mig. Inte enbart miljöfrågor. Utan här tvingade lärarna mig att tänka utanför min bekvämlighetszon.
Ett litet exempel som säger så mycket. – Visst är de väl irriterande för oss hundägare när folk kastar glas på backen efter en Lördagskväll. Jag svär alltid och tänker att de är egoistiska som inte tänker på andra. Men med handen på hjärtat, har jag också gjort dumma saker som påverkar andra som jag inte tänkt på. Jag var en hejare på att kasta ut tuggummi precis där jag stod. Och här gäller det att förstå det lilla i att mitt tuggummi kan faktiskt fastna i någon annans sko som skapar en irritation hos någon jag inte ens känner. Jag har ju inte gjort det för att vara elak. Och de som kastar glas gör det inte för att vara dum mot min hund. (De får jag ju hoppas iaf för hon är sjukt bra min hund) Men då kanske man kan förstå det stora i att om jag rensar min källare och kastar de textilier jag inte vill ha kommer det bidra med att 8 kg textilier per år och person hamnar i brännbart. Så genom att förstå att min handling kommer att påverka har det hjälp mig att börja förändra mitt miljötänk. Okej! Det går med myr steg, men framåt går det.

Till exempel, jag duschar inte med vattnet på hela tiden. Jag har börjat koka mina ägg med bara lite vatten i botten och med lock. Jag sa till min familj häromdagen att de inte behövde ta så många servetter på IKEA. Jisses om alla skulle ta en bunt med så många servetter som dom gjorde så skulle de inte finnas några kvar. De använde ju inte ens alla! Sen har jag alltid haft en passion för begagnad inredning. Loppis och auktion in my heart for ever.

Så den här resan kommer ge mig otroligt mycket och jag hoppas att vi kan tillsammans med er förändra den hemska siffran för hur mycket textilier som hamnar fel.

Denize